×

Wyszukaj artykuł

Podaj imię i nazwisko autora

Podaj tytuł szukanej piosenki

Månegarm piosenki

Utwory wykonawcy:

Tiden Som Komma Skall

Årtusenden har ärrat nordens land, där ståt en gång gjöt heder och ära. Över berg, genom skog, ses vi nu komma, blod skall igen dränka urmoderns jord. Dagar flyr iväg, inför min skugga. Jag smeker tiden, med mitt mörker. Över berg, genom skog, ses vi nu komm...

Trädatanke (Fader Tids Död)

Havet ger mig dess svalkande tid en dag av tystnad och vila skogen ger mig tiden som var dess uråldriga börda i mångfald av år Våran korta tidsrymd en veknad i barkens spricka videpilen skriker ut sin agg dagen läggs i skuggor Genom järneken jag vandrar slit...

Ur Själslig Död

Eldens starka ljus bränner i mina ögon, likt törnets sting en gång bränt. Svett täcker en trött och sargad kropp, tomhet fyller ett skändat sinne … en själ itu. Likt tusen år i dödens kalla sömn, vänder jag åter ur … själslig död. Ett valv av löv ovan träden...

Ursjälens Visdom

I mina fäders mull Lever minnen ljuva En glödande själ Fyller detta land Bergen talar dovt I fjärran norden Uråldrig visdom Som anas i vinden Trummor och galder I ekens salar Fylgior och väsen Dansar och talar I vindlande bäckars bo Hörs felan susa Dansande...

Vanvett

På örnars tuva du arla skall sitta skild från världen skela mot Hel mat skall vara dig mera led än för människor midgårdsormen Vanvett och vildbrunst, vrål och oro dig trycke med tårar och tunga sätt dig ner att jag säga dig må din svidande svåra sorg Gastar...

Vargbrodern Talar

Minns vår resa i nattens vind. Tiden i ensamhet efter törnets sting. En resa för födsel till vårat jag, den enögdes kämpe, en Ulvhede stolt … Dolda kunskaper, runors makt, visdom genom offer, i bergets hall. Av dvärgar skapad, en dödens labyrint, kunskap oc...

Vargstenen

Ljus faller sakta över ödemarkens gölar. Sunna stiger sakta i den kalla morgonen. En hoppets låga till gåvostenens kraft att tunga bojor lösa, i denna natt. Vag är min fylgias kraft. En kall smak av järn följer dess svaga sång som ekar böljande i vinden. Fa...

Vargtörne

Röda tjocka droppar blir till stela tårar faller från törnars spets mot en frusen mark dömt blevo blodet vid törnets sting dömd blevo själen i törnets namn Likt etter river det i mina ådror vrider sig omfamnande i min själ faller in i glömskans stilla ekande...

Vedergällningens Tid

På svarta vingar buren över Midgårds mark med bud om dagen och ormtungors fall. Vargtand och björnram, eld och stål, brutna löften, förgiftat land. Blodiga vingar skuggar mark. Sakta sluter sig Hels hand. Kallar björnfot och gråben, svurna samman i ed. Söner...

Vetrarmegin

Vetrarmegin Ur ett gap, malströmmars djup, is och eld, storm och hav. Begynnelsens tid, urvärldar två, sol och måne, liv och död. Urds väv, eldens glöd, månens ljus, vid trädets fot. Blod till jorden, vilja och offer, ögats syn, i brunnens djup. Nedan Hel,...

Vindar från Glömda Tider

Skärvor från en gammal tid Avlade ur is och frost, födda med urgammalt blod under korpens svarta vingar. Skogar fylls åter av sånger, toner av väntan och lidelse, sånger som väcker liv i vindar från glömda tider Vargars hymn fyller den ändlösa natten, ekar ö...

Vinternattskväde

Vindar dansar kring mina fötter lyfter små slöjor av kristall mina tunga andetag väser ur min kalla strupe... Stjärnor, som spridda för en vind fyller natthimlens mörka hav fäller sina silverne tårar över dunkla skuggors mark... Ugglans ensamma rop ekar ut i...

Visioner på Isen

Vinterns första snö faller mot min hand, blickar upp mot himmel grå, månget månvarv har drivit bi. En lång väntan på isens tid, känner skogens andedräkt, en andning fylld av urkraft. Korpen mig kallar, för att visa väg, till mitt ödes hall. Ett farväl, ett lö...

Vrede

En blodröd sky i ett döende land, solen går sakta till evig vila... Mina rötter sårade och ärgade, min arvejord sprungen i spillror... Hämndens vrede... Asars hopp. Med nordbaneret höjt i skyn fram genom mitt fädernesland, driven av vinden och hettan i blode...

Vredens Tid

äåö Minnen svunna stiger åter ur tidens vittrande stoft. Ur ledenstiger de fram, en gyllene flamma av hopp. Ett föraktets dova töcken, närd av nid och hån. Bländad av raseri, på hämndens vinger buren. Stigna som vredens herrar... Vekas bane vilsnas ljus. Va...

Ymer

"I åldrarnes morgon, då Ymer levde, Var ej sand, ej vatten, ej svala vågor, jorden ej fanns, ej avanhimlen, Blott ginnungasvalget men intet gräs"