Oþalan piosenki

Offerblodet hälls ned i nordliga floderna nedanför, där endimma kryper sakta ned från bergstopparna, ett hölje från öst närmar sig våra stränder, en ondskefull pest destinerad att förgöra vårt arv, ett kors rest där runor en gång hade sin plats 

När vågorna slår mot klipporna, Står den ädla vargen i skogen ovanför, Inväntandes månens kall, Jörð, jorden vakar över honom när han jagar, Vid slutet av världen, där solen kryper tillbaka ner i din kalla marken, Våren tar fäste i den gamla skogen...